Tankar..
Och det värsta var nog att aldrig veta när nästa cysta skulle komma och växa sig så stor att den tillslut brast, med vannsinnig smärta som följd. Inte veta om jag skulle sitta på jobbet eller vara ute bland folk när det hände.. för det kommer rätt plötsligt så man hinner inte alltid ta sig hem eller till sjukhuset. Och det är ju inte så kul att svimma av smärta bland folk direkt, eller ja.. det är ju inte direkt kul att göra det alls ;)
Hade jag inte haft min fina familj och min underbara pojkvän som stöttade mig då vet jag inte hur jag skulle ha orkat ta mig igenom det där.
Och så hur livet ser ut nu.. har en underbar liten son som helt plötsligt bestämde sig för att bosätta sig hos oss =) Jag har inte känt av endometriosen på ganska länge, hade en cysta i början av grav. men den krympte ihop och försvann av sig själv. Lite mol värk har jag ju haft periodvis men inte alls lika ont som jag hade förut! Tänker inte så ofta på sjukdomen nu faktiskt, men det är väl så när man mår bra. Och med lite tur så kanske jag slipper fler cystor och operationer! Kan ju hända att det blev bättre efter min graviditet.. håller då tummarna för det =)
Trodde ju inte att jag nånsin skulle kunna få barn, iaf inte naturligt men nu visade det sig ju att det kunde jag visst! =)
Tycker så jäkla synd om alla som just har fått reda på att dom har endo och är på samma ställe som jag var på för ca 4 år sen för det är ett as jobbigt ställe att vara på!! Men förhoppningsvis, och mest troligt, så kommer dom också komma ur skit perioden och få må bra igen =) Sen kan det ju blossa upp igen men då vet man ju iaf att även om man mår piss nu så kommer man ta sig ur det och man kommer må bra igen!
Och att det inte alls behöver vara svårt eller omöjligt att få barn bara för att man har endometrios. Gick ju alldelens utmärk för oss =)
Ja, Shit vad bra det gick för er :) Ni fick ju en riktig söting :)
Ja huvva för din endo, verkligen inte roligt men som sagt, tänk att ni fick en liten Emil iaf :) så underbar härligt juh!! Massa kramar gumman.
Ja huvva för din endo, verkligen inte roligt men som sagt, tänk att ni fick en liten Emil iaf :) så underbar härligt juh!! Massa kramar gumman.
Håller med Marie :) Ni fick en underbart söt liten pojk:)
Hej gumman! Visst blir man sentimental ibland nar man tanker tillbaka.. det ar fascinerande vad man gar igenom och faktiskt tar sig igenom och i ert fall fick ni ju ett litet mirakel! :) Puss pa dig va snygg du blev i haret! Kram
Ja, och där är jag visst nu. Men som du säger, man klarar sig ur det. Hoppas på att jag också kommer kunna få en liten plutt om några år! Er son är för himla söt! Dessutom blev du supersnygg i håret!
Kram