MiaIndia

Sitter och pluggar sömn för fullt här =) Men jag har gjort upp ett "schema" för lillmannen över hans sömn och mat, har inga fasta tider eftersom att han varierar sig en hel del men det kanske kommer om ett tag när vi iaf har fått in rutinerna ordentligt.

I boken jag lånade igår "Somna utan gråt" av Elizabeth Pantley så står det lite om skrik metoden och hur en del (många) bebisar upplever det som jättehemskt och det kan jag ju bara tänka mig in i själv hur hemskt det måste vara att ligga och skrika och tro att man är helt övergiven.

Såhär har iaf Jean Liedloff om det, "ur en bebis synvinkel"

"Han vaknar i den ordlösa tystnadens fasa. Kan inte röra sig. Han skriker. Han är uppfylld av vilja, begär och kompromisslös otålighet. Han drar efter andan och skriker till huvudet fylls och ljuden bultar i öronen. Han skriker tills det värker i bröstet och halsen bränner. Han kan inte längre uthärda smärtan och hans gråt försvagas och dör bort. Han lyssnar efter ljud. Han öppnar och stänger händerna. Han vrider huvudet från sida till sida. Inget händer. Det är outhärdligt. Han börjar skrika igen men smärtan i halsen får honom att tystna fort. Han viftar med armarna och sparkar med benen. Han slutar. Han lider, men kan inte tänka, inte hoppas. Han lyssnar. Sen somnar han om igen."

Så vill jag absolut inte att min älskade lilla plutt ska känna sig! Han förstår ju inte att jag finns i hans närhet även fast han inte ser mig. I hans värld är jag ju borta när han inte ser mig.

Men det känns som den här boken är rätt bra, har vettiga planer och steg för hur man ska komma fram till attfå sova bättre på nätterna så både man själv och barnet mår bra och är utvilade.

Så nu ska vi prova oss fram lite här och se vad som verkar passa oss bäst. Känns iaf himla bra att ha en plan att följa även om han inte kommer sova bra och hela nätter på en gång. Men man  har nåt att sikta på iaf.