MiaIndia

Det var faktiskt riktigt skoj! Var bara på slutet som jag var trött och lite less och hade gryyymt ont i fötterna, hade ju gått omkring i 9cm höga klackar i ca 10 timmar! Allt som allt var jag i luleå 12 timmar den dagen! Men skojsigt var det. Massa härliga människor.
Började med att vi samlades kl 11 och nästan direkt började dom lägga bas makeupen.. vi var ju några stycken så det tog ju lite tid. Sen kom dom tjejerna från stockholm som skulle ha hand om det hela och då började dom även sminka oss på riktigt och skicka iväg oss till sax & maskin för att fixa våra frisyrer. Vi var indelade i olika grupper som alla hade olika teman inom whisper serien. Ruby red love ( julserien) Army (svart ganska hård stil)  cocktail (svart mer glamorös stil) och så min grupp - Queen ( extrem sminkning med vampyr stil). Vi hade helt extrema klänningar och man blev typ rädd när man såg varann =) hade lovat Jannice att komma ut en sväng när jag kom hem från Luleå och jag var verkligen utstirrad på krogen och min lillebror kände knappt igen mig =) Knappt Magnus heller =)

                                                                        


Och sen när jag kom hem och skulle bort med allt smink.. jisses det tog typ en kvart! Och att reda ut håret våga jag inte ens försöka! Tog bara ut alla nålar och gick och la mig =)
Så här fin var jag då =)





Idag har jag varit på sjukhuset med min mage igen.. trodde bara att det var en efterkoll på operationen att dom skulle surra och så men dom gjorde ultraljud och sånt och så prata dom om hur dom skulle följa upp min sjukdom och det kändes helt hopplöst. Verkligen ett slag i magen. Orkade inte fara och jobba sen som planerat.. kunde inte få tårarna att sluta rinna. Känns bara så oerhört jobbigt just nu. Eftersom att jag inte tål p-piller så kan jag inte äta dom så länge till och då är mina enda alternativ tydligen att antingen sluta och se hur länge jag klarar mig utan och sen när jag blir sjuk igen så måste jag ta sprutorna som försätter mig i typ klimakteriet i 6 månader och efter det så nästan måste jag bli med barn så fort som möjligt för att dels så är det störst chans för mig att lyckas bli gravid då och sen för att annars kommer mest troligt sjukdomen tillbaka och jag måste fortsätta med p-piller igen. Under dom 6 månader som jag måste ta sprutorna så kommer jag med 99% sannolikhet att må fruktansvärt dåligt sa hon men samtidigt om jag inte gör nåt alls så kommer jag ha fruktansvärt ont i stället och p-piller kan jag ju inte äta nån längre tid. Har ätit dom jag äter nu i 3 månader och jag har redan fått det där hemska illamåendet och finnar och huvudvärk och svart humör. Och det som känns allra värst är att det här aldrig nånsin kommer att gå över eller försvinna, att jag måste ha det hela livet.
Känner mig inte så uppåt nu om man säger så. Dessutom måste jag typ bestämma mig ungefär hur jag vill göra tills på tisdag för då ringer en läkare och vill veta. Visst vill jag självklart ha barn.. nångång. Men nu känns det bara påtvingat och varken jag eller Magnus känner oss redo eller att vi vill nu. Blir ju iof inte förens om typ 1-2 år men ändå.. barn vill jag skaffa när jag känner att jag längtar och verkligen vill. Inte nu som en "medicin".

Skönt att skriva av sig lite nu iaf.. orkar inte prata "på riktigt" om det här just nu så då är det skönt att skriva så mina söta vänner ändå vet lite men jag slipper prata om det. Hoppas ni inte tar illa upp eller så.. kommer ju prata med er om det sen när jag har hunnit smälta allt lite och inte mår lika dåligt. Puss på er!

Nu ska jag krypa ner i sängen hos min älskling och sova!

Kram


P.s Marre det kommer blider på klänningen snart.. måste bara sy in den lite först =) D.s